Sápmi - Skåne?

Sápmi - Skåne? Vi ska fara från Samernas land till skåningarnas land under några dagar i december 2021. Jag heter Susanne och med på resan är hundarna Iggy och Rudi.

Det ska bli spännande att se vad ödet har att klubba oss i huvudet med! :-)

Sápmi - Skåne! Yes, vi kom hem, fast vi rullade på ångorna när vi korsade Skånegränsen. Sista dagen skulle vi ta oss ung...
22/12/2021

Sápmi - Skåne!
Yes, vi kom hem, fast vi rullade på ångorna när vi korsade Skånegränsen.
Sista dagen skulle vi ta oss ungefär 55 mil på småvägar till Skåne, gjorde en gir runt Örebro och körde till Askersund och siktade sedan på Mjölby. Passerade E4an utan att köra på och fortsatte ner i Småland, via Boxholm och mot Vetlanda. Kände mig rätt nöjd och vi kom till och med upp i nästan 90 vid några tillfällen när det var planmark länge :-)

Satt och filosoferade över resan och om det skulle gå hela vägen hem. Tittade på tankmätaren och konstaterade att det skulle behövas en tankning till innan vi var hemma. Och glömde sedan av tankmätaren!

Gjorde en stor affär av att inte köra nära Växjö utan göra en båge runt, fick därför se fina landskap i Rottne och Ör och Åby (och inga bilar så klart, typ). Sen vidare mot Alvesta och sen tillbaka mot väg 23 via Vislanda. Och så dök den gamla välkända 23an upp och jag gled in bland lastbilarna. Och där satt jag och drömde. Och så tändes tanklampan!

Men jag kände mig rätt trygg för infarten till Älmhult var precis där, så jag körde in, passerade en mack och körde vidare genom stan, scrollade litet och såg att det skulle finnas en OKQ8a och eftersom jag hade laddat ner tankningsappen nyligen så tänkte jag testa den.

Det hör till saken att Iggy tuggade på mitt bankkort några dagar innan vi skulle åka, så jag kan inte tanka var som helst genom att stoppa in bankkortet i maskinen. Jag behöver antingen kassatankning, där jag har kunnat använda blippfunktionen på kortet hela veckan jag varit iväg, eller tankning via app. Har också haft med mig ett Preem företagskort som jag lånat på jobbet och haft som backup. Nåväl, macken hade flyttat så jag lade tid (och bränsle) på att förvirrat irra omkring på ett industriområde tills jag gav upp det. Så började jag leta efter en Preemmack i stället. Hittade den efter litet virrande, den var förklädd till en SÅIFAmack, vilket var helt utanför min världsbild. Skitnöjd och ganska stressad stoppade jag in kortet. Och fick ut en papperslapp där det bara stod "Limit uppnådd". WTF???? Aha, ok, jag har ju använt det några ggr under resan... visste inte att det fanns en limit ens...

Jaha? What next? Då måste jag väl hitta den där OKQ8macken då? Letade på andra sätt på nätet och fick en ny adress, alldeles ute vid väg 23. Svinbra, då tankar vi och sen är det Skåne! Tjohoo!
Det hade varit bra OM den hade varit kopplad till app-tankning. Så var icke fallet. Nähä, då får vi börja plöja igenom resterande mackar. Körde till en QStar-mack, de gör en stor affär av att bara leverera bränsle, inte sälja kaffe eller vara bemannade. Och de säljer inte bensin via app, så det fanns inget jag kunde ladda ner och lösa problemet med. Nähä.

Bemannade mackar är inte så vanliga längre. Det fanns en Tanka-mack i anslutning till Volvos bilförsäljning och verkstad. Det var det närmaste en bemannad mack jag kunde tänka ut. Så jag åkte dit och undersökte först om det var möjligt att app-tanka på nåt vis. Njae, om man hade ett Volvokort så kanske det hade gått att lösa, men ett sånt ska man ansöka om. Så jag tänkte att nu lägger jag mitt liv i händerna på personalen inne på Volvo, så får vi se. Kanske kan en av de anställda där tänka sig att följa med ut och mata in sitt bankkort och så swishar jag personen ifråga? Eller kanske har de litet diesel i sin verkstad så att jag kan köpa tio liter till ett kraftigt överpris?

Nä, de hanterade inget bränsle i verkstaden. Och killen som hade hand om kassan verkade hjälpsam men kunde inte lösa det. De har tankkort till Tankamacken utanför, för att kunna fylla upp uthyrningsbilar, och de hade en stor skylt på kassan om att de tog emot betalning även via swish. Easypeasy tyckte jag, jag swishar och lånar ett sånt tankkort en liten stund. Nope! Först för att pengar som jag swishar inte "kommer in i kassan" och sedan för att de inte har bränsle som en sak som de säljer. Båda argumenten litet vaga. Jag förhandlade vidare om att jag kunde blipp-betala om jag fick låna tankkortet... men nä, det tände han inte på heller. Även om jag litet påstridigt hävdade att pengarna då faktiskt kom direkt "in i kassan". (Och bara för att dubbelkolla att mitt kort inte funkade (ja, jag vet, det hade inte varit en lösning) så stoppade jag in det i deras kortläsare för att se vad som egentligen hände, om det skulle fastna eller så, men det stod bara chip oläsligt.)

Nähä...och han sa att om jag hade haft kontanter så hade de kunnat fixa det... JAHA??? hur då? Via kaffekassan, sa han. Jag fattar inte hur han tänkte där.. men de kanske kan låna de där firma-tankkorten litet hur som helst mot att de donerar till till kaffekassan? Troligen.

Så då kom jag fram till det som var min ursprungsplan - om nån av dem kunde tänka sig att hänga med ut och tanka med sitt bankkort mot att jag swishade dem privat. Och naturligtvis betalade litet extra för besväret. Men nix, för de "vill inte lämna ut sina privata telefonnummer". Jesus - som om de jobbade på nåt helt annat ställe, med säkerhetsklassningar eller en hotbild eller nåt? Inte på Göinge Bil.

Efter en kvarts samtal så fick jag rådet att rulla på ångorna till Osby (2 mil bort) där de har en bemannad mack ute vid väg 23. Eftersom tanklampan just tänts så skulle det säkert gå bra. Yeah right, tänkte jag. Men det fanns inget annat att göra än att lämna Göinge Bil. Jag testade i min förtvivlan att gå fram till en man som stod och tankade vid macken utanför men han hade inte swish och han tog det nog som ett äkta bedrägeriförsök, förstod jag på hans kommentarer. Han tyckte att om jag verkligen hade problem med mitt kort (som jag gick och viftade med i handen för att visa hur tuggat det var) så kunde jag väl bara gå tvärs över gatan till banken och ta ut pengar. För det hade han gjort i så fall, sa han. Fast man kan ju inte tanka med pengar på några mackar i Älmhult...

Så jag fick hoppas att tanklampan funkade som på andra nyare bilar, där man har kanske 6 liter kvar när den tänds. Och att jag hade åtminstone några liter kvar och det inte fanns nån tvär backe eller så, där soppan kunde lägga sig i fel del av tanken för att nås av bränslepumpen. Mycket med hoppas. Och så körde vi ut på väg 23 igen och jag lade mig i femman i 60 och satt stel som en staty och svor åt varje långtradare som körde om för att vindsuget liksom tog tag i oss och sackade ner oss. Och hundarna de hukade och gömde sig för att inte drabbas av vreden. Och nog fan var hela vägen som en lång seg uppförsbacke tyckte jag (hur är det möjligt, vi är ju på väg NER från Älmhult till Osby, hur kan det gå uppför :-) ) och liknande irrationella tankar.

Det gick, vi rullade på ångorna över Skånegränsen och landade hos Lars Dufwas rastplats utanför Osby. Men det kunde gått åt he***te ändå! För när jag körde in kortet i läsaren på Göinge bil så sabbade jag blippfunktionen på kortet. Så om det hade varit tvunget för mig att genomföra en kassatankning så hade det inte gått. Nu råkade det vara en mack som jag hade App till (CircleK för den som är nyfiken) så jag kunde tanka ändå. Men när jag kom in i butiken för att köpa en kaffe och en bit choklad för att lugna ner mig, och berättade om hur jag rullat på ångorna och han i kassan började berätta om hur deltagarna i Svenska Rallyt hade fått göra detsamma en gång (för de är tydligen beroende av 98-oktanig bensin och det kan man inte få i Älmhult men det har de på Lars Dufwa) och vi babblade på och jag skulle blippbetala så gick det inte. Vi försökte några gånger och det blev kö och jag gick åt sidan så länge. Och funderade. Och kom på att jag faktiskt hade hittat litet sedlar innan jag åkte hemifrån och att de hade jag stoppat ner i nån undangömd tryckknappsficka i mina arbetsbyxor, om det skulle behövas. Yep. Mycket riktigt, där låg de kvar, och där hade jag alltså cashen som hade kunnat lösa upp knuten hos Göinge bil och nu fick den istället betala för nervmedicinen efter mitt nederlag i Älmhult. Ja jädrar!

Så efter två intensiva kördagar söderut så kom vi hem. Och jag saknar redan de tomma vägarna i Sápmi. Men nu vet jag ju att Friddja, trots sin något skrangliga uppenbarelse, har hållit för att köra genom Sverige EN gång. Så kanske utmanar vi ödet igen och återvänder?

Friddja har kommit hem! Skriver mer när jag oxå landat :-)
20/12/2021

Friddja har kommit hem! Skriver mer när jag oxå landat :-)

Den ser inte mycket ut för världen, men den blev min räddning. Så otroligt pestigt det var att köra på E4an idag. Jag ko...
19/12/2021

Den ser inte mycket ut för världen, men den blev min räddning. Så otroligt pestigt det var att köra på E4an idag. Jag kom ut vid Nordmaling ganska tidigt men redan efter en timma hade jag fått nog. Började febrilt bläddra bland kartor i telefonen. Körde på och trodde jag skulle stå ut till Gävle, men nix. Varför det var pestigt? Bilen är en trött gammal diesel, kraftiga backar innebär att jag får växla ner, ibland ända ner till trean, och bilarna bakom blockeras av mig. Plus att hastigheten blir väldigt låg även för mig från 40-80 i ett evigt fladdrande upp och ner. Lägg därtill att det blåste 14 sekundmeter och det påverkar den stora tomma lådan jag kör runt i.

När jag hade stannat några gånger och vänt och vridit på kartorna i mitt letande efter nya vägar söderut insåg jag att jag skulle kunna fly mot Delsbo och köra parallellt fast en bit in i landet. När jag äntligen kommit dit att det var dags att ta av från E4an insåg jag att vägen gick på båda håll, så att säga, så jag vände och körde mot kusten och tada! Gamla E4an! Eller vad vi ska kalla den, alltså förra generationens motorväg längs kusten. Fantastiskt! Det spända nervösa och irriterade rasade bort. Leendet och friden tillbaka! Den är hålig och det fanns litet isfläckar men inga bilar. Underbart.

Jag fortsatte söderut på det viset ett tag sen har jag smitit vidare över Ockelbo, Avesta, Fagersta och nu ”fricampar” vi utanför Lindesberg. Hade tänkt stanna på en husvagnscamping i Gusselby men fick återvända till stora vägen. Campingen var som en Gated Community, där platsade inte jag och jyckarna.
Inatt får vi istället bunka ihop oss under samma täcke. Ingen lyx som el eller vatten. Men med litet tur blir vi inte bortkörda i alla fall. I morgon ska vi försöka nå Skåne. 49 mil hem. Gött!

Vad tror ni? Har jag fått nån hjälp idag? Jajemän! Bilden på bilen kan tyckas oskyldig men lutningen och underlaget gör ...
18/12/2021

Vad tror ni? Har jag fått nån hjälp idag?
Jajemän! Bilden på bilen kan tyckas oskyldig men lutningen och underlaget gör att jag är fast. Bakom mig en infartsväg på 150 meter, med kraftig lutning och packad frusen snö som underlag, framför mig bara en meter kvar av uppförsbacken.
Jag hade satsat på att åka till en stugby som är öppen året runt, men jag hade inte fått nåt svar på mitt mejl, det gick inte att smsa och deras telsvarare hänvisade till att man gärna får boka via mejl eller via deras hemsida (som vägrade ta bokning tidigare än 20 dec). Så just i detta ögonblick, när jag stannat i en t-korsning för att kunna gå ut och läsa på campingskylten vilken av vägarna som gällde till receptionen, hoppade in igen men inte kunde köra en enda centimeter framåt pga lutningen, i den sekunden sjönk hjärtat som en sten. Kanske är de inte alls hemma denna helg? Och då sitter jag så djupt i skiten att kanten på toastolen är ur sikte. Backa är inte att tänka på, jag kommer att förlora komtrollen. Ok. Drog handbromsen skithårt och letade fram skyffeln som jag köpte i Kiruna och skulle just börja hugga mig ner till vägbanan. Då kom en man och ett barn sakta gående längs den ena vägen. De var hemma!!!

Han gick hem efter sin bil, och medan han kopplade min bil till sin sa han att dra och släpa hade han fått göra flera gånger denna dag. En lastbil, en personbil och hans egen traktor hade vägrat köra upp för infarten oxå. Så han var rätt lugn. Medan jag stod och fick för mig att bilen gleeeed bakåt trots handbromsen.

Nu sitter jag som vanligt mätt och varm och skriver och lyssnar på Musikhjälpen. Utanför finns fina fjäll, fullmåne och bra promenadväg för hundarna. Jag misstänker starkt att jag är en av klotets mest priviligierade personer!

Och resvägen idag då? Härliga tomma, isiga vägar. Lyckades köra om en EPA-traktor. Men måste börja rulla hemåt i morgon. Så ut till kusten och hem, det är planen.

Har hittat namnet på bilen idag. Hon heter Friddja, det är samiska och betyder fri. Så har jag känt mig dessa dagar, på kors och tvärs i Sápmi.

Havregryn, falukorv, risgrynsgröt och godis. I Blattnicksele en lördag!
18/12/2021

Havregryn, falukorv, risgrynsgröt och godis. I Blattnicksele en lördag!

HEMMABLIND - men alls icke fartblind!I morse analyserade jag läget för den fortsatta färden. Hitta.se är så klart daglig...
17/12/2021

HEMMABLIND - men alls icke fartblind!
I morse analyserade jag läget för den fortsatta färden. Hitta.se är så klart daglig spis men även Trafikverkets väglagskarta. Många har föreslagit att jag ska köra "snabbaste vägen" och då syftat på E4:an söderut. Jag har studerat den vägen dag efter dag, på Trafikverkets sida och det är alltid moddsträngar och annat. Jag gillar inte modd, mina nya dubbdäck är duktigare på fruset underlag. Men igår när jag körde i mörkret från Gällivare så tänkte jag ge E4an en chans. Så i morse tittade jag över läget igen. Fortfarande samma läge med modd och skit på E4an. Jag tittade litet noggrannare på mina alternativ, men framförallt råkade jag titta noggrannare på "Europaväg 4". Och då insåg jag hur hemmablind jag är som skåning (fastän jag har stött på fenomenet tidigare, vad gäller E22:an ovanför Karlskrona). Titta på bilden från Hitta. Alla de vita blipparna på E4an längs kusten är rondeller (typ). Dvs hela tiden ska jag växla upp och växla ner och få den gamla trötta dieselmotorn att komma upp i fart igen. Plus det faktum att yrkestrafiken kör där. Redan på väg dit (på E10an) bestod färden av att jag hela tiden blir omkörd av personbilar, lastbilar och långtradare, Otroligt tröttande. Ingenting talar för att välja E4an när den har antagit skepnaden av en massa korta sträckor som läggs till varandra. Ur ett Skåneperspektiv är E4an, i likhet med E6an och även E22an vägar som man kör fort på och som saknar egentliga hinder. Man bara bränner på och kommer från A till B på kort tid. Men här uppe är E4an inte ens en blek skugga av det. Så varför välja den och moddsträngarna?

Jag valde att byta kurs och svängde av innan jag hann ner till kusten. Tog STORA vägen till Boden, från Morjärv. Om man detaljstuderar Trafikverkets karta ska delarna närmast Boden bestå av isväg (blå färg). Men jag måste säga att det var det bästa jag varit med om. De första två timmarna träffade jag mindre än 5 fordon. Jag körde så sakta först att jag blev ifrånåkt av en traktor, men med tiden hittade jag självförtroendet och kom upp i samma hastighet som på Europavägen, dvs 60 km/h. Och det är ok. Man hinner njuta av landskapet, Om man orkar köra på i tio timmar på det viset så har man ju kört 60 mil. Nu sackar den gamla bilen i alla backar så det blir ju inte så. Men det har varit en bra dag. Jag började köra vid halv tio och slutade vid halv sju. De sista timmarna kring Arvidsjaur var det något mer trafik. Jag slösade tre kvart i Arvidsjaur på att bla köpa förlängningssladd så att jag slipper låna/hyra igen. Sen körde jag genom lugnt snöfall i riktning mot Östersund och befinner mig nu i Sorsele där det finns en camping som kunde tänka sig att komma och öppna för en ynka husbil.
Just nu inser jag att det är isrally som pågår på sjön här, på kvällen. Men va fan, det är väl ok? Folk får ju ha sina liv, och jag har mitt.

I morgon bitti ska jag ge mig på vindrutetorkar-armen och försöka laga den hjälpligt så att jag kan ta mig genom snöfallet kring Storuman. Sen blir det vidare mot Östersund. Kanske kan jag lura Peter Skoog att hänga med till Skåne? Eller så rullar jag vidare själv mot Mora och framtida segrar :-)

Kort uppdatering: vi valde den smala vägen! Nu på väg till Arvidsjaur, sen mot Storuman där vi ska träffa ett snöväder. ...
17/12/2021

Kort uppdatering: vi valde den smala vägen! Nu på väg till Arvidsjaur, sen mot Storuman där vi ska träffa ett snöväder. Hörs ikväll!

16/12/2021

Jag har bra kollegor och vänner därhemma, de gör den här flaxiga färden möjlig: Veronica Hermansson tar hand om mina djur och har Kerstin Jofjell som backup. Marie Birke’n jobbar i stället för mig i fiket på lördag. Och en himla tur är ju det! 🙂 Och i morgon tar Veronica dessutom hand om jobbet i vårt Leaderprojekt i Höör.
Det behövs klippor, och jag har förmånen att vara omgiven av sådana!

Efter tre timmars umgänge med Fredrik, Jonas, Peter och gradsaxen så är vi nu ute på vägarna igen. Det visade sig att al...
16/12/2021

Efter tre timmars umgänge med Fredrik, Jonas, Peter och gradsaxen så är vi nu ute på vägarna igen. Det visade sig att alla blinkersar och lampor som klyddade och försenade mig i Kiruna, det var bara bilens sätt att stänga ner delar av de livsuppehållande systemen pga batteribrist (pga obefintlig laddning). Likaså det där med att tankmätaren plötsligt stod på noll när det egentligen fanns soppa.

Eftersom det redan var helt mörkt vid halv tre när vi rullade iväg från de nya kompisarna så valde vi den trista vägen direkt mot Luleå. Två spår i snön benämnd E10. Var tvungen att stanna och sova och orkade inte de 20 milen till Luleå. Testade om campingen i Överkalix var igång men nix. Frågade på Konsum om de visste nåt och nu är jag hos Nille utanför Svartbyn. Han har inga husbilsplatser, bara stuguthyrning. Men det hindrade inte att jag både fått tillgång till toa mm i en ledig stuga, fått låna en förlängningssladd (igen!), och nu är inkopplad till denna stuga och dessutom blev tvungen att pruta uppåt från en hundring för all denna hjälp. Nu sitter jag i bilen, varm och mätt (på tunnbröd från Stöde) och tittar på Musikhjälpen.

Återigen en dag av goda möten. Och jag gick veta mer om Gällivare och LKABs nya satsning på fossilfri metallframställning över lunchburgaren. I morgon borde det bara vara att köra. Eller vad har du för planer, ödet?

Nu har jag stått utanför Heinos och försökt lossa generatorfästet. Men krafterna räckte inte till. Och Heino skulle håll...
16/12/2021

Nu har jag stått utanför Heinos och försökt lossa generatorfästet. Men krafterna räckte inte till. Och Heino skulle hålla lunch, så jag blev tvungen att lämna in verktygen jag lånat. Så skulle jag fara till en bilverkstad som Heino tipsade om och be om hjälp. Men jag körde fel och hamnade hos en smed, och han hade ledig dag så han tog sig an mig 🙂. Tillverkade en ny plåtbit till generatorfäste i gigantiska gradsaxen. Sen tog vi lunch. Nu är det tre pers som har engagerat sig i skruvandet av de tre små skruvarna. Vi lånade en mekaniker med långa armar men han envisades med att inte sätta dit distanserna. Sen när det var färdigskruvat såg han hur sned generatorremmen blev, sen gick han för att skruva på annat. Nu är vi inne i slutfasen. (ps. jag hade gärna skruvat dit den själv men ibland är det svårt att få lov.)

Den här bilen har en fast sovhylla ovanför förarutrymmet, och det finns valfria kojplatser för hundarna där nere. Ganska...
16/12/2021

Den här bilen har en fast sovhylla ovanför förarutrymmet, och det finns valfria kojplatser för hundarna där nere. Ganska trevligt upplägg på inredningen, och hörnsoffan som jag snart ska prova är ett stort plus. Det är 04.30, vi är varma och utsövda. Morgonkissrundan avklarad. Morgonkaffe på g. Nu ska vi bara läsa och mysa i gemensamma hörnan och sen kör vi så det ryker… typ…

15/12/2021

Ett - noll till ödet!
Men ikväll tog jag revansch! Vi lever, vi är trötta och efter denna dag ganska så kalla. Gårdagen fortlöpte bra fram till sin femte timma, då nattåget inte kom vidare efter Älvsbyn, först väntan på besked i några timmar, sen blev det bussning till Boden, sen invaderade vi (ett helt, huvudsakligen internationellt, nattåg) den supervackra stationen i Boden, chockade kafépersonalen och åt upp rubb och stubb. Sen kom vi vidare strax innan lunch och dagen som i mitt huvud skulle börjat i Kiruna vid 9-tiden för att leda till en lugn och värdig sorti från orten, den blev i stället ytterligare ett bevis på den godhet som finns i helt vanliga människor.
Johan på Bilhälsan, som lagt på dubbdäck på vrålåket, han lät mig stå kvar med bilen över natten och lånade dessutom ut både el, kupévärmare och en lyxig BMW som gjorde att jag kunde köra och shoppa vattenvärmare, element, mat, täcke och kudde - helt livsnödvändiga grejor som skulle skett längs vägen, var min plan. Han lånade också ut ett batteri som jag kunde drifta ljuset i bodelen med och som jag sedan ficka köpa loss för en struntsumma.

Det var tisdagen i korthet och denna onsdag har mest varit en plåga men ikväll vann jag (peppar, peppar). Morgonen började med problem att starta, men en av Johans anställda hade klurat ut alla trixen sedan tidigare och hjälpte mig med goda råd. Sen gick jag över lamporna som betedde sig konstigt. Ingen blinkers på ena sidan, och den andra sidan fanns, men försvann. Jag började skruva av lampglas, täckta med isbark och kollade lampor men alla var hela. Men funkade ändå inte. Hittade en dålig säkring men det gjorde ingen skillnad. Till slt bestämde jag mig för att åka till Skåne utan blinkers och därmed basta. När jag skulle starta och åka så var batteriet plötsligen tomt. Jag orkade inte bry mig mer så jag satsade på att det skulle ladda sig medan jag körde.

Så jag började kajka runt på den packade snön i Kiruna tätort och bara efter några minuter på väg mot Gällivare såg jag att tankmätaren stod på noll och fick vända tillbaka och kajka fram till en mack. Kom äntligen iväg mot Gällivare runt lunch. Framåt 13-tiden började det mörkna betänkligt och jag låg som en stoppkloss framför vardagstrafiken eftersom jag inte pallade att köra mer än 6 mil i timman i de smala spåren mellan snöpackarna och i en okänd bil. (Ovanför polcirkeln dvs korta dagar.) Jag insåg att jag inte hade nån instrumentbelysning och att fläkten inte blåste varmluft på oss längre. Nere vid pedalerna är det öppet rakt utåt framåt så det blev svalt, även om jag tryckte dit en plastkasse. Stannade i parkeringsfickor och släppte förbi trafik och klurade på lamporna men det ledde ingenvart. Vid två var det väldans för mörkt för att inte ha belysning, och 60 blev 50 när jag såg sämre. 94% av de mötande bilarna var hjälpsamma och berättade att jag hade dåligt ljus med hjälp av sina helljus. Och Gällivare kändes väldigt långt borta.
(Men nu är jag på Dundret i Gällivare, inte alls där jag vill vara. Har tillryggalagt ungefär 7 av de 177 milen.)

När jag väl lyckats komma fram till Gällivare vid 15.30-tiden, med en obefintlig strålkastare och en som lyste lika mycket som en gammaldags ficklampa med kass batteri, då provianterade jag litet på en bensinmack, med bilen stående igång utanför. Köpa startbatteri på bensinmack är ju inte rimligt (1800-2000 spänn) och köpa batteriladdare var inte heller rimligt. När jag kom ut därifrån med glykol, nya torkarblad och isoleringstejp så slog jag helt enkelt på bilmeckar i Gällivare. De flesta stängde 16 men "Heinos bilel " skulle ha öppet till 17 och jag gillade namnet och körde glatt dit.

Heino och hans son hjälps åt och har massor att göra, och det stod många glada personer ur lokalbefolkningen där och pratade och stämningen var fin. Jag frågade om pris på batteri och hittade en batteriladdare. Men återigen var priset runt 1800 för batteriet, så jag sa helt enkelt att jag hellre ville köpa nåt begagnat batteri och var så övertygande att de gick med på det. Jag fick låna verktyg och bytte batteri och bilen gick igång jättebra och det fanns plötsligen både instrumentbelysning och fläkt och annat. Jättenöjd körde jag iväg med min nya batteriladdare också. Försökte få campa på en camping inne i byn men fick köra vidare ut till platsen jag är nu. Den stoooooora skidanläggningen Dundret. Blev anvisad en husbilsplats. Mycket snö, det blåser som t***n och snön fyker till drivor. Skulle köra fram till en elkontaktstolpe, kom inte riktigt fram pga drivor, tänkte att sladden skulle räcka ändå, men det visade sig vara fel, Hoppade in och skulle försöka trixa litet mer i drivorna fram till stolpen. Stendöd bil! På sträckan från tätorten hade den redan tömt batteriet alltså. Kunde inte flytta den till stolpen för att kunna använda min fina nya laddare. Gick in och frågade om jag kunde hyra förlängningssladd. Världens snällaste tjej i receptionen såg min förtvivlan och letade och letade, sen fick hon ringa ner en av pistvakterna som kom med förlängningssladd som jag kunde låna. Så skulle laddningen börja. Men då tog tröttheten ut sin rätt, jag såg att pol-skorna (det som kopplar bilen till bilbatteriet) var av bly. Bestämde mig för att bly inte leder ström (jaja, skratta ni) och insåg att jag var tvungen att skruva av dem för att kunna ladda och för att ev ta emot starthjälp i morgon bitti. In till receptionen igen för att tigga om att få låna ett verktyg att skruva med, väntade medan det letades efter verktyg och sen ringdes det ner en annan pistvakt som säkert har gått coachträning. Han var väldigt lugn och sa på ett fint sätt att "leder ström, det är just vad bly gör". Jätteskönt för mig. Och så var han snäll och frågade litet om bilen och jag pratade litet om den slappa generatorremmen som jag hade kikat på när jag bytte batteri. Och han frågade om vi skulle titta på det tillsammans (halv åtta på kvällen i "snöstorm"), och det gjorde vi. Han dömde ut remmen och jag tittade noggrannare på glappet och fann att generatorfästet faktiskt har brustit. Det är lagat med en extra metallbit, det är den lagningen som gett upp. Haha!!!! Minst ett - ett i matchen mellan mig och ödet.

I morgon ska jag ner till Heino igen (har förvissat mig om att personalen på Dundret kan ge mig starthjälp om det behövs) och låna verktyg och tigga en kraftigare plåtbit. Och Heino säljer generatorremmar, som min namnlösa hjälpare ikväll påpekade.
Så nog ska vi ta oss hem nån gång, men vi kommer att hinna lära känna Gällivare innan dess.

Nu har vi festat med att äta dagens första mål och det är väldigt mycket sovadags. Det viner nåt djävulskt runt knutarna, bilen vaggar så fint. Och vi har det väldigt bra.

Adress

Iggesund

Webbplats

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Sápmi - Skåne? postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Sápmi - Skåne?:

Dela