27/04/2026
Harriets och hästarna, eller kanske Nadja och hästarna.
Sedan jag var s*x år har jag velat ha en häst, nu har vi s*x på gården. Pippin, Matador (som är minst) , Fazott, Samwise och bonushästarna Olle och Askur. Världens finaste, mjukaste, alla med sitt. Hur vi hamnade här är en jätte lång historia jag gärna berättar mer om längre fram. Men en sak är säker, de har format mig till den jag är, fått mig att ifrågasätta mycket av hur jag sett på djur och deras värde och vad de kan ge oss i form av känslomässig utveckling och trygghet.
Vi har gjort ett val att jobba belöningsbaserat hos oss. Här kommer inte spön, sporrar eller bett in. Hästarna får gå iväg när de inte vill vara med, men oj vad de trängs om att få vara med! Alltid någon som ropar när man kommer. När de nån gång tackar nej handlar det om att rannsaka sig själv vilket ju inte alltid är så lätt som människa.
När vi köpte vår egen gård var det för att jag skulle få ha mina hästar hemma, ordna kurser och hålla lektioner. Det har inte blivit så, då det alltid landade i att många ville rida. Det är ofta så med hästar, det ska ridas, ridskolor lär ut ridning, så självklart tänker man att det är det man ska få göra om man köper en lektion. Det skavde för mig, ju mer jag lär känna hästar desto mer inser jag investeringen som krävs för att skapa tillit och förtroende. Att låta någon sitta på ryggen som de inte känner är inte ett alternativ längre. Det tar tid att bygga samhörighet från marken och det krävs för att bära en människa med trygghet och det tar tid. Det är en annan syn på hästar än den traditionella men den är rätt för mig.
Hästarna som går här har alla sitt som de bär med sig precis som människor, två kommer från ett slakthus, nån har upplevt trauman med män och en från vanvård. Oavsett varför de är hos oss förtjänar de att bli lyssnade på, vara sina egna individer och kunna säga nej.
Däremot så älskar de att leka, det finns sällan någon som ifrågasätter agilityträning med belöning hos hund. Grundprincipen är densamma som vi jobbar efter. Ge dem chansen att lösa en uppgift och sedan få belöning när de lyckas men också när det inte går som det ska. Lära sig läsa hästar, lära sig lyssna, se bekymmersrynkor i pannan och som med Pippin som faktiskt mummelgnäggar av förnöjsamhet när han lyckas!
På Harriets kommer vi erbjuda en annan typ av hästmöten i sinom tid. För den som blivit rädd, känt obehag bland hästar, för den som aldrig rört en häst, den som vill vara mjuk och ha kul. Redan nu kan du höra av dig om du vill möta häst på annat sätt.
Det är nått särskilt med hästar som är fria att vara sig själva. Hoppas du vill uppleva det hos oss.
