22/08/2026
Ni säger att det är den sjukaste före-efter jag gjort! Att det inte går att förstå hur jag kunde föreställa mig det stackars kontorsrummet så magiskt härligt. Men jag ser inte det som är. Ett rum är som en blank canvas för mig att fylla med allt som jag blir förälskad i. Som skapar den känsla jag vill ha i rummet. Ett pyttelitet fönster får solgul färg runt sig och det känns som att solen strålar in, dygnet runt. Svarta ventilationsrör målas in om känns som Kalle & Chokladfabriken. Rokokofåtöljer blandas med 70-talsbord och vackra mattor, orslinshundar, glasfiskar och äppelträd. Ni får två olika möbleringar här, för jag snurrade ofta runt på möblerna där inne. Lekte, testade, kånkade.
Jag har inte kvar det där rummet längre…det som jag köpte som en vit låda som ingen fattade ”hur t***n jag skulle få til”, men det påminner mig om att allt är möjligt. Om vi låter oss ha kul, fantisera, vara lite ”galna”. Och vet ni; exakt alla som kom in där utbrast ”men wooooow vad härligt!!”. Alltså efter att jag gått loss… och så galet är det ju inte. Mest härligt, mysigt, omfamnade, lugnande, inspirerande. Visst på bild ser det kanske lite galet ut. Men vet ni: rum ska man vara i!!! Inte titta på! En bild är ju så statisk. Och så liten. Särskilt såhär på en skärm. En bild visar inte atmosfären i rummet. Den visar inte hur det känns när ögonen får vandra runt och upptäcka, när själen ljublar och får ro.