26/05/2026
Björn Hellgren – hemma på Frösåker, mitt i livet och mitt i karriären
Det är svårt att missa energin kring Björn Hellgren just nu. LIV-kval, seger i Asien, småbarnsliv och tävlingar världen över — samtidigt är det något som känns väldigt jordnära när han svänger in på parkeringen vid Frösåker.
“Hemma”, säger han direkt när man frågar vad han känner när han kommer hit.
Och kanske är det just där allting börjar.
⸻
“Jag var egentligen klar med säsongen…”
Det senaste året har varit omtumlande på fler sätt än ett. Förra sommaren blev Björn pappa, och livet förändrades över en natt.
– Jag försökte finnas till på alla plan, både för familjen och golfen. Men det var tufft. Vi reste tillsammans i Asien i s*x veckor och det var magsjuka, sömnlösa nätter och tänder som började komma. Det blev kämpigt för oss alla.
När säsongen började gå mot sitt slt var han helt slutkörd.
– Vi hade en tävling kvar på Asientouren och jag kände bara: “Jag orkar inte mer.” Jag åkte hem till Sverige istället och bara hängde med Ted och Lovisa i slutet av november. Jag tänkte nästan skita i finalen.
Men han åkte ändå.
Och vann.
– Jag hade aldrig vunnit något sånt tidigare. Det var bara… “vad är det som händer?”
Kort därefter kom ett mail som förändrade allt igen — han hade kvalat in till kvalet för LIV-touren.
– Jag ringde min kompis Gustav och frågade om han ville följa med som caddie. Min vanliga caddie bor i Thailand och det blev för dyrt att flyga honom. Gustav spelar knappt golf men tackade ja direkt. Nu ska han faktiskt bli medlem här på Frösåker, haha.
Florida-resan slutade med ännu ett genombrott.
– Vi åkte dit och så… grejade vi det. Sedan dess har det inte varit en lugn stund.
⸻
Husvagn, kupévärmare och första proffssegern
Björn minns ganska exakt när golfen gick från hobby till jobb.
– Jag var väl 18–19. Jag hade precis fått körkort och kunde börja åka ut till Frösåker och träna hela tiden. Det förändrade allt.
Kort därefter vann han en juniortour i Norden — nästan från ingenstans.
– Jag var egentligen inte tillräckligt bra då. Men jag började nöta. Det var nog där jag förstod att det här kanske kunde bli något.
Fyra dagar innan sin första proffstävling blev han officiellt proffs.
– Jag bodde i en husvagn på en parkering. Pappa hade kört dit den och jag hade inga pengar alls. Det var svinkallt och jag fick skjuts till Biltema för att köpa en kupévärmare.
Samtidigt bodde toppspelarna på hotell och kördes runt i sponsrade Porschar.
– De frågade vilket hotell jag bodde på. Jag pekade på den där gamla bruna Kabe-husvagnen från 80-talet och sa: “Där bor jag.”
Sedan vann han tävlingen.
– Då kunde jag äntligen börja få ihop lite samarbeten och pengar till resor.
⸻
“När jag är bra så är jag jäkligt bra”
Åren 2018 och 2019 var tunga. Många på Frösåker såg honom träna på 27:an i alla väder, ofta ensam, ofta länge.
Men tanken på att ge upp fanns egentligen aldrig på riktigt.
– Vad skulle jag annars göra? Jag visste ju att jag hade det där lilla extra. Den där extraväxeln. När det går bra för mig kan det gå riktigt jäkla bra.
2019 tog han ett beslut.
– Jag skulle bara träna och bli bättre. Satsa på Europatouren. Men jag föll på målsnöret.
Han hade tidigare sagt till sig själv att om han inte spelade på Europatouren innan 29 års ålder, då var det dags att lägga av.
– Då tänkte jag: “Vad gör jag nu?”
Det var då prestationscoachen Robert Eriksson övertalade honom att testa Asientour-kvalet istället.
– Jag kvalade in där… och sedan dess har de senaste s*x åren gått rätt bra faktiskt.
⸻
Ögonblicket på Bro Hof
Under karriären har det funnits flera ögonblick där verkligheten nästan hunnit ikapp honom. Ett av de starkaste kom på Scandinavian Masters 2016 på Bro Hof.
– Vi kommer upp på 18:e hålet och det är helt packat med folk. Folk hejar på mig och jag var egentligen inte på den nivån då.
Hans caddie tittade på honom och höll upp armen.
– Håren stod rakt upp. Jag kommer ihåg när jag gick där och höll upp puttern i luften… det var ett sådant ögonblick där man faktiskt tänkte: “Det här är rätt coolt ändå.”
⸻
“Frösåker känns som att komma tillbaka till jobbet”
När Björn beskriver Frösåker handlar det nästan mindre om golf och mer om känslan runt omkring.
– Gemenskapen här… det känns lite som att komma tillbaka till en arbetsplats där man trivts väldigt bra. Man har varit iväg några år och så kommer man hem igen och träffar alla. Det är gött.
Och banan?
Han skrattar direkt när frågan kommer om vilket hål som kan få honom att känna sig som världens bästa spelare ena dagen — och tvärtom nästa.
– Hål 18. Utan tvekan.
Trots riskerna plockar han ofta fram drivern från svart tee.
– Det är egentligen helt hjärndött. Det är vatten höger och vänster och man känner aldrig vinden där. Men sätter jag den mitt på fairway… då är jag bäst i världen. Då finns det ingen som slår mig.
Och greenerna på Frösåker får extra kärlek.
– Jag sa det till Christer — det där med gräset förra året var kanske den bästa investeringen ni gjort. Greenerna är bland de bästa i Sverige.
⸻
“Man räcker inte riktigt till”
Att bli pappa har förändrat honom — både som människa och golfare.
– Tiden räcker inte till. När jag är hemma tänker jag ibland att jag borde åka och träna så jag kan tjäna mer pengar och ge familjen ett bra liv. Och när jag är iväg och Ted blir sjuk så kan jag inte vara där.
Han beskriver känslan som splittrad.
– Det är baksidan med att vara idrottare. Men Lovisa och familjen gör ett fantastiskt jobb för att få allt att fungera.
⸻
Rockmusik, trygghet och ett viktigt råd
Inför tävling laddar Björn gärna upp med rock.
– Jag har en väldigt konstig spellista faktiskt. Men på uppvärmningen blir det mycket rock. Lynyrd Skynyrd – Simple Man är en favorit.
När han får frågan hur hans närmaste skulle beskriva honom tänker han efter en stund.
– Lugn. Omtänksam. Någon man kan lita på. Jag försöker vara snäll… ibland säger min fru att jag är för snäll.
Och om golfen aldrig funnits?
– Då hade jag nog spelat hockey… eller suttit i fängelse, säger han och skrattar.
⸻
“Ge aldrig upp ute på banan”
Till sist skickar Björn med ett råd till alla unga spelare som står på rangen på Frösåker och drömmer stort.
– Ge aldrig upp ute på banan. Aldrig.
Han lutar sig fram lite när han pratar om det.
– Man lägger ner så mycket tid och energi. Föräldrar lägger så mycket pengar för att man ska få hålla på med det här. Då måste man bry sig om varje slag.
Och det handlar inte bara om elitspelare.
– Jag säger det till amatörer också. Vi går här ute i flera timmar — varför inte göra det där lilla extra varje slag? Kämpa hela vägen in, även när det går dåligt. Det är tålamod i grund och botten.
⸻
Vi är stolta över att få följa din resa Björn ❤️
🇰🇷 Nu väntar LIV på Asiad Country Club i Sydkorea — och nästa vecka Valderrama i Spanien 🇪🇸🔥
Och vi misstänker att han gärna visar vem som faktiskt bestämmer ute på 27:an 😄
